To whom it may consern

Rubriken stötte jag på för flera år sedan i ett juridiskt sammanhang. Ju mer jag funderade på den så fann jag att den ger mig en utvecklingsmöjlighet som konstnär. Rubriken ger mig möjlighet till uttryck för mitt samhällsengagemang, den ger chans att arbeta i nya sammanhang och med nya arbetsmaterial.

Jag har arbetat med vår nutidsmänniska som fakir. Samhället är krävande, men jag funderade på nutidsmänniskor som ”frivilligt” späkar sig. Jag arbetade med olika slags tekniker. Exempelvis rejäla pinnstolar som förvandlats till vardagstortyr. Kurbitsmönstrade ” spikar” som bildar sittdyna. Gjorde en offentlig parkbänk med namnet ”Bänk för ömma fakirer”.

Under samma rubrik har jag arbetat med djurhanteringen gällande höns. Ett verk hette: Alla vill vara Gullefjun. Det bestod av torkade hönsfötter med namnbricka för att individualisera de olika hönsen. De satt monterade på träplankor i A-4 storlek som är ett höns utrymme i äggfabrikerna.

2014/15 visade jag på Vandalorum i Värnamo den snabbt förändrade och industrianpassade mjölkproduktionen som kommer innebära att mjölk-korna inte kommer ut på bete samt vad det innebär för våra framtida landskap.